|
Utkast
ur Lena Holger text Maria, Venus och Eva
- kvinnobilder genom
tiden. Konstperspektiv 2/94. |
|
Manligt,
kvinnligt, sinnligt |
Bland
våra bilder av idag finns många varierande porträtt av kvinnan,
inte minst kvinnors bilder av sig själva. Och de är kontraster
till forna tiders madonnor. Jag väljer att ta fram ett, Åsa
Herrgårds skulptur oförfärat kallad " Jag" från 1993 den visar
två stabila granitblock ställda
mot varandra och mellan dem en tredje del gjord av gjutna bronsstrån. |
Skulpturen
ger en vision av att skydda ett skört inre mot en yttre svårighet
eller kanske tvärtom, att de yttre delarna hotar att krossa den
sköra "innigheten". Det är vår tids bild av en kvinna. |
Hon
ansvarar själv för sin situation, för att hon håller ihop sina
livs delar och klarar att ta emot stötarna utifrån. Hon ser sig
själv ur nya vinklar precis som Eva, hon är beredd att ta konsekvenserna.
Hon är inte madonna lik eller naket förföriskt, men lika kvinnligt
stark och skör som de tre bilderna av Maria, Venus, och Eva tillsammans. |
Tillägget
i uttrycket är nutida och finns i valet material, tungt och hårt
att bearbeta och med det symboliska kravet att också hålla länge. |